The owls are not what they seem...

Jag håller på att se igenom Twin Peaks nu. TV-serien som gjorde David Lynch till ett riktigt stort namn... Jag minns när den gick på TV för en sådär 20 år sedan och man satt som klistrad framför burken varje vecka. Det var tider det. Att se den på DVD är faktiskt ännu bättre. Man slipper vänta en vecka till nästa avsnitt, man kan ta om scener om man vill det och man kan se den med finsk text, om man känner för att lära sig lite nya ord...
Vad som slår mig är hur bra det håller fortfarande. Visst, vissa kläder och frisyrer är hopplöst ute och borde förpassas någonstans där man bara kan se dom på DVD (tyvärr fungerar ju inte modeindustrin så, utan allting ska retro-fieras), men i övrigt har jag inga klagomål.
Vad som gör det så infernaliskt genialiskt är den perfekta blandningen av olika genres; upplägget i stort är klassisk TV-såpa, med allt det innebär av intriger och kärlekshistorier. Blanda upp det med stora doser spänning, humor, skräck och vad som i vardagsspråk borde förstås av alla och envar som helt vanlig David-Lynch-mystik. Det uttrycket rymmer i och för sig rätt så mycket, men ett mer passande ord kunde jag inte finna just för stunden.

Extra roligt är det att se serien igen efter att ha besökt North Bend (staden där TP är inspelat). Jag var där i februari efter fyra stycken misslyckade tidigare försök... Det är inte en stor stad och det är inte mycket att se egentligen. Tydligen har flera sevärdheter försvunnit med åren, men jag fick i alla fall se en del... Twede's Cafe, The Great Northern och tågvagnen. Tyvärr kom vi dit lagom till lunchtid på en söndag, så det var totalt proppfullt på Twede's, men jag stack i alla fall in näsan, så jag kan säga att jag varit där.

Det är sannerligen ett kärt nöje att återuppta bekantskapen med alla karaktärerna; Agent Cooper, Lucy, Sheriff Truman, Pete, Shelly, Leland Palmer, Audrey Horne, Big Ed, Log Lady, Leo, Andy etc etc 

Se den du med!